madamenoire

Lilla gumman fick leva i nästan 14 år. Det är jobbigt att säga hejdå till en familjemedlem som varit med en sålänge, från hennes födsel faktiskt eftersom vi hade hennes mamma Tussie också=) Sessan fick en kull men dum som man var behöll man inte en av de ungarna, det hade man velat ha eftersom hon var världens snällaste och goaste mise.. Iaf på 2 veckor gick hon från lekandes med vår andra katt och tills igår när jag kom hem ifrån jobbet så kunde hon knappt gå. Hon hade kissat ner sig i soffan och hade fradga runt halva ansiktet. Så det var en jobbig syn och ett snabbt beslut var tvunget och fattas. Man vill inte se sin lilla kise lida och det var inte Sessan längre, men så sorligt ändå. Bokade tid för en spruta och lyckades få med mig min kompis Soffan eftersom Robert inte kunde.. Så vi sa adjö och kelade de sista timmarna innan hon fick somna. Det gick extremt snabbt, behövdes bara bedövningsspruta och hon somnade direkt. Sa inte ett ljud och va så fin och fridsam sen. De är i hjärtat hon finns kvar nu som frisk ung och pigg och alla fina minnen man har från alla ställen vi bott på tillsammans.. Sen fick vi jobbigt nog åka och gräva ner henne med eftersom vi inte hade pengar till kremeringen.. Det var svårt.. men man vill göra det värdigt för henne också. Tack Prinsessan för alla underbara år som du funnits där när jag varit ledsen, arg, varit sjuk eller bara för att mysa=) rip!