En mycket bisarr weekend i Paris
Det börjar med att vi nästan blir försenade till flygplatsen på torsdagen eftersom någon verkar fått en stroke på tåget och vi fastnar i Malmö 30min.
Men som tur är har vi god tid på oss så vi hinner med flyget. Men väl på flygplatsen i Paris så är vårt bagage borta. Ca 20 pers som dom tappat bort bagaget för, och de vet inte ifall de är kvar i Köpenhamn eller slussats för att åka vidare till ett annat land.. Men våra reskamrater hade sett sitt bagage trilla ur planet och i bagagevagnen så vi visste att de var framme iaf. Efter 1h ca fick vi ta oss över hela flygplatsen till andra änden där bagaget tydligen hamnat.
Väl framme ska vi ta oss till hotellet och det öser ner så vi blir dyngblöta och får sätta oss på en restaurang och vänta ut regent. Massa kläder i väskorna blir missfärgade av tyget från regnet som blötat ner det med....
Dagen efter sitter vi och njuter av det härliga vädret i parken bakom eiffeltornet. Där kommer 2 zigenartjejer och viftar med papper framför våra huvuden och vi skakar på huvudena och viftar bort dom..... Efter en stund upptäcker vi konstigt nog att Roberts mobil är borta, det var rutinerat och gick sjukt snabbt! Men suck....... Då hade jag ändå varnat för ficktjuvar dagen innan eftersom min vän som bor i Paris sa att eftersom det var Fete de la musique-festival och mycket folk i rörelse brukar det va mycket ficktjuvar, men det tänker man inte på när man avnjuter picknick i en park dagen efter.
Så där är vi nu båda två utan mobiler eftersom min inte funkar sen 2 veckor tillbaka av någon konstig anledning...(tappat i golvet och i toaletten)
Lördagen var Robert dålig i magen och vi var alla lite sega, tror det var någon kass kyckling vi ätit. Vi gick och slöade halvtrötta hela dagen och skulle äta på en mysig restaurang kvällen till ära. Men maten visade sig inte vara en höjdare vilket drog ner stämningen lite.
Söndagen hör brorsan av sig att pappa är försvunnen sen 1 dygn och han finns inte på lasarettet eller någonting.
Vår reskompis mådde nu dåligt som Robert gjort igår och är dessutom yr. Vi ska på möte och våra kompisar möter upp oss hos vår vän som vi bor hos i Paris, men då visar det sig att dom måste vara utcheckade kl 12, så vi hinner inte med mötet. Så vi åker med kompisarna och checkar ut och ska möta upp vår andre vän efter mötet.
När vi checkat ut går vi till en restaurang där vår vän plötsligt svimmar mitt i restaurangen, ner på golvet, detta händer precis efter att vi idiotiskt nog pratat om idrotsstjärnor som plötsligt dör knall och fall av ett svagt hjärta och överansträngning. Så allt blir väldigt chockartat. Vi skriker efter läkare och dom ringer ambulans. Ambulans kommer så dom får åka till lasarettet i Paris och vi får vänta medans han undersöks eftersom bara en person kunde följa med i ambulansen. Vi har ingen aning om dom kommer kunna flyga hem med oss eller hur vi ska göra med bagaget etc som fortf är på hotellet och vi har deras ena telefon så att vi kan höra av oss till varann.
Men det går bra iaf, tester görs och läkaren tycker det är ok att flyga hem. Så vi bestämmer att vi ska mötas upp på flygplatsen istället för att dom ska behöva åka in och hämta bagaget så kan vi ta med allt.
När vi släpar allt bagage och ska byta metro till tåg så är hållplatsen där vi ska av avstängd så vi får gå en bra bit, tror ni inte himlen öppnar sig då och det öser ner de 20 min vi går till stationen, totalt dyngsura så där får vi sitta och frysa på tåget tills vi kan byta om på flygplatsen efter 30min.
Vad är det som händer liksom!? Man vill bara sätta sig ner och börja lipa när som, men det är bara att keep going! Vi måste till flygplatsen.
Nu är det enda man önskar att vi kommer hem helskinnade. Resan går bra förutom att vår vän nästan svimmar igen på planet och det blir ganska känslomässigt en stund där, det är sånt man inte vill ska hända på ett plan. Eller en gång till för den sakens skulle när det redan hänt innan på dagen.
Svårt att slappna av iom han fortfarande var yr och mådde dåligt. Man mår ju inte bättre av att flyga i det tillståndet...
Vi verkar ätit något dåligt och sen blev det även vätskebrist för vår vän som svimmade för blodtrycket sjönk så snabbt. Jag har känt mig yr i några dagar och magen har inte varit okej.
Det kan vara salmonella, vi väntar på svar från vår vän som tagit prover så får vi se om vi också måste testa oss.
Men detta var den mest bisarra resa jag varit med om. Allt som kunde gå fel gick fel och lite till.
Vi skulle ju dit och fira deras 10-åriga bröllopsdag och bara ha det mysigt. Istället blev det värsta resan i hela våra liv.
Och här sitter vi nu och är sjuka fortfarande efter allt promenerande i regn, sommaren är mer som en kall regnig höst, vi är utan mobiler och likaså internet eftersom vi har internet via våra mobiler annars. Livet leker... Eller!? Men nu kan det bara bli bättre ju, så det ser jag fram emot.
Är bara enormt tacksamma för att vi alla kom hem helskinnade... Nu tar vi nya starka tag och går ut från det här tacksamma att vi har livet i behåll!
Alla tankar till våra vänner som vi älskar så mycket!
Over and out!
Men som tur är har vi god tid på oss så vi hinner med flyget. Men väl på flygplatsen i Paris så är vårt bagage borta. Ca 20 pers som dom tappat bort bagaget för, och de vet inte ifall de är kvar i Köpenhamn eller slussats för att åka vidare till ett annat land.. Men våra reskamrater hade sett sitt bagage trilla ur planet och i bagagevagnen så vi visste att de var framme iaf. Efter 1h ca fick vi ta oss över hela flygplatsen till andra änden där bagaget tydligen hamnat.
Väl framme ska vi ta oss till hotellet och det öser ner så vi blir dyngblöta och får sätta oss på en restaurang och vänta ut regent. Massa kläder i väskorna blir missfärgade av tyget från regnet som blötat ner det med....
Dagen efter sitter vi och njuter av det härliga vädret i parken bakom eiffeltornet. Där kommer 2 zigenartjejer och viftar med papper framför våra huvuden och vi skakar på huvudena och viftar bort dom..... Efter en stund upptäcker vi konstigt nog att Roberts mobil är borta, det var rutinerat och gick sjukt snabbt! Men suck....... Då hade jag ändå varnat för ficktjuvar dagen innan eftersom min vän som bor i Paris sa att eftersom det var Fete de la musique-festival och mycket folk i rörelse brukar det va mycket ficktjuvar, men det tänker man inte på när man avnjuter picknick i en park dagen efter.
Så där är vi nu båda två utan mobiler eftersom min inte funkar sen 2 veckor tillbaka av någon konstig anledning...(tappat i golvet och i toaletten)
Lördagen var Robert dålig i magen och vi var alla lite sega, tror det var någon kass kyckling vi ätit. Vi gick och slöade halvtrötta hela dagen och skulle äta på en mysig restaurang kvällen till ära. Men maten visade sig inte vara en höjdare vilket drog ner stämningen lite.
Söndagen hör brorsan av sig att pappa är försvunnen sen 1 dygn och han finns inte på lasarettet eller någonting.
Vår reskompis mådde nu dåligt som Robert gjort igår och är dessutom yr. Vi ska på möte och våra kompisar möter upp oss hos vår vän som vi bor hos i Paris, men då visar det sig att dom måste vara utcheckade kl 12, så vi hinner inte med mötet. Så vi åker med kompisarna och checkar ut och ska möta upp vår andre vän efter mötet.
När vi checkat ut går vi till en restaurang där vår vän plötsligt svimmar mitt i restaurangen, ner på golvet, detta händer precis efter att vi idiotiskt nog pratat om idrotsstjärnor som plötsligt dör knall och fall av ett svagt hjärta och överansträngning. Så allt blir väldigt chockartat. Vi skriker efter läkare och dom ringer ambulans. Ambulans kommer så dom får åka till lasarettet i Paris och vi får vänta medans han undersöks eftersom bara en person kunde följa med i ambulansen. Vi har ingen aning om dom kommer kunna flyga hem med oss eller hur vi ska göra med bagaget etc som fortf är på hotellet och vi har deras ena telefon så att vi kan höra av oss till varann.
Men det går bra iaf, tester görs och läkaren tycker det är ok att flyga hem. Så vi bestämmer att vi ska mötas upp på flygplatsen istället för att dom ska behöva åka in och hämta bagaget så kan vi ta med allt.
När vi släpar allt bagage och ska byta metro till tåg så är hållplatsen där vi ska av avstängd så vi får gå en bra bit, tror ni inte himlen öppnar sig då och det öser ner de 20 min vi går till stationen, totalt dyngsura så där får vi sitta och frysa på tåget tills vi kan byta om på flygplatsen efter 30min.
Vad är det som händer liksom!? Man vill bara sätta sig ner och börja lipa när som, men det är bara att keep going! Vi måste till flygplatsen.
Nu är det enda man önskar att vi kommer hem helskinnade. Resan går bra förutom att vår vän nästan svimmar igen på planet och det blir ganska känslomässigt en stund där, det är sånt man inte vill ska hända på ett plan. Eller en gång till för den sakens skulle när det redan hänt innan på dagen.
Svårt att slappna av iom han fortfarande var yr och mådde dåligt. Man mår ju inte bättre av att flyga i det tillståndet...
Vi verkar ätit något dåligt och sen blev det även vätskebrist för vår vän som svimmade för blodtrycket sjönk så snabbt. Jag har känt mig yr i några dagar och magen har inte varit okej.
Det kan vara salmonella, vi väntar på svar från vår vän som tagit prover så får vi se om vi också måste testa oss.
Men detta var den mest bisarra resa jag varit med om. Allt som kunde gå fel gick fel och lite till.
Vi skulle ju dit och fira deras 10-åriga bröllopsdag och bara ha det mysigt. Istället blev det värsta resan i hela våra liv.
Och här sitter vi nu och är sjuka fortfarande efter allt promenerande i regn, sommaren är mer som en kall regnig höst, vi är utan mobiler och likaså internet eftersom vi har internet via våra mobiler annars. Livet leker... Eller!? Men nu kan det bara bli bättre ju, så det ser jag fram emot.
Är bara enormt tacksamma för att vi alla kom hem helskinnade... Nu tar vi nya starka tag och går ut från det här tacksamma att vi har livet i behåll!
Alla tankar till våra vänner som vi älskar så mycket!
Over and out!
